Rationell/irrationell känsla

Vaccineringen fick en liten annan vändning än förväntad. 5 dagar efter sprutan så blossade min arm upp (den som fick i sig sprutan). Den började klia, svida, blir varm och fick röda utslag och svullnad. Överarmen var helt täckt. Först tänkte jag att det kommer gå över men jag googlade mig till ångest 😅 Det är ju trots allt ett vaccin världen vet rätt så lite om. Så jag kontaktade min vårdcentral. Nässelutslag 
- en allergisk reaktion är det jag har fått. Överkänslighet mot något ämne i vaccinet som gjorde att min kropp reagera. Så nu går jag på antihistamintabletter och nu tre dagar in så är armen så mycket bättre 🙏🏼 Det som oroar mig nu är dos 2 som jag får 1 juni. Är ju övertygad om att jag kommer dö 😂 Nä men jag lär nog vara nervös nästa gång  och orolig för ännu en reaktion, en värre sådan. Vårdcentralen såg dock inga problem i att jag tar dos nr 2 så det är ju bra 😅

Reaktionen råkade också förekommer just på min födelsedag. Jag har alltså nu fyllt 29 år... jag har bara ett år kvar i 20-talet och är där något mer skrämmande 😂 Börjar bli så gammal 😬 Det var en mysig födelsedag. Hade ju inte varit dumt med någon födelsedagspresent men det blev det inte. Däremot så ska föräldrarna köpa blommor till min balkong vilket jag har i princip önskat mig. Så det blir en fördröjd present 😊

Jobbet har vi väl inte pratat om på ett tag, eller har vi? 🤔 Hur som helst så är där mycket ilska och frustration i huset. Allt riktad mot ledningen. Jag själv fick uppleva den idag för jag blev riktigt arg. Förmodligen överdrivet arg men det bara kom över mig som en våg. Cheferna har lite svårt med det här att visa oss lite respekt. De tror att vi bara är några spelpjäser man kan göra vad man vill med och flytta på hur som helst. Jag får ett sms under förmiddagen idag att jag inte alls ska jobba min helg på min egen avdelning utan jag ska hoppa in på en annan och arbeta med ungdomar som jag inte har någon kunskap om. Det krisade tydligen med personal så det fick bli så. Inget med att fråga om det är okej, om det är en möjlighet för mig, om det fungerar utan det var ett "du ska". Att gå in på en annan avdelning i krissituationer är inget ovanligt och under alla mina 6 år så har jag fått göra det ett x-antal gånger. Och att hjälpa kollegor är det som gör att verksamheten fungerar. Men att bara "tvinga" in mig utan dialog gjorde mig så jävla förbannad 😡 

Jag hade ingen möjlighet att få utrycka mig heller för samordnaren hade redan bokat in timmisar på mina arbetspass INNAN han meddelade mig planen för helgen. Ingen chans att påverka, inget om att fråga om det är en möjlighet i respekt till mina ungar utan det ska bara flyttas. Att de inte skulle få in personal till helgen vad en kunskap de redan hade igår, om inte tidigare. Samma dag alla kollegor är samlade för APT. Ett perfekt tillfälle att förbereda sin personalstyrka att det kan komma att bli förändringar i helgen. Det kan bli att det blir en rokad i personalstyrkan för att det ska kunna fungera i helgen. Ge oss tid att ställa om, att mentalt förbereda oss på något annat än det vi har schemalagt. 

Jag hade ett samverkansmöte hela morgonen idag kring ett barn jag skulle arbeta med i helgen. Redan där var jag så mentalt inställd på att det är den ungdomen jag ska förbereda för. Nä, då ska jag på mindre än två timmar ställa om helt och in i en totalt annorlunda miljö med ungdomar jag inte har kunskap om. Som sagt, det är inte att jag behöver vara på en annan avdelning (även om detta såg ut att bli en sån jävla bra helg för det var riktigt bra kollegor som jag äntligen skulle få på den helgen efter mycket turbulens i personalstyrkan) utan det är respektlösheten jämte mot sina arbetstagare. Respektlösheten kring vad det innebär för oss att ställa in sig till helgarbete. Respektlösheten i vad snabba förändringar gör med oss i en sådan här verksamhet. Jag kunde inte kontrollera det. Jag blev så in i helvetes arg. Att man bara tar allt för givet. Att vi bara ska köpa alla situationer de utsätter oss för. 

Jag kan ärligt erkänna att mina känslor mest troligt var irrationella men just där och då så var känslan så direkt att jag inte hann resonera kring situationen och ta det med ro. Samordnaren ska vara jävligt tacksam för mycket just i den situationen. Han ska vara tacksam att han smsade och inte ringde för jag hade nog skällt ut honom. Han ska vara tacksam att det är covid och att han för det mesta jobbar hemifrån och inte var på plats när jag kom till jobbet och han ska vara jävligt tacksam att det är röd dag imorgon och han får sluta för dagen redan vid lunch, när jag påbörjar mitt arbetspass 😡

Jag kan nog inte beskriva hur arg jag blev. Jag närmast chockerade mig själv i hur illa jag tog vid mig. Något som egentligen inte är så farligt och inget jag inte har gjort förut. Men jag bara såg fram emot en stabil helg hos mig för mig och mina ungar. Med bra och stabil personal och att det verkligen skulle bli en kul helg. Och så försvinner allt det i ett enda sms...
Nu är den andra avdelningen en fantastisk avdelning med underbara ungar men jag har mitt hem och där trivs jag. Och ska jag flytta hemifrån för en stund så vill jag veta om det i god tid. Inte samma dag och någon timme innan!

Så nu har jag avreagerat mig. Helgen kommer bli bra och det vet jag. Jag kommer överleva detta med 😂 Ilskan kommer försvinna men besvikelse var så stor att jag fortfarande irriterar mig här och nu 😂 Så nu ska jag sluta vara sur och bitter över det här och göra mitt jobb 😁

Kommentera här: