Jag fick en liten varm känsla i hjärtat när min kollega och tvärsöver gatan-granne frågade hur det är med mig. Hon hade inte sett mig i mina fönster, det har varit mörkt och hon hade inte sett något livstecken. Hon hade blivit orolig så hon skickade en vänförfrågan idag på FB för att kunna se livstecken och höra av sig och fråga hur jag mår. Som tur var fick hon se mig i allra levandes form idag i bytet på jobb 😄 Så jäkla söt och lite av en trygghetskänsla faktiskt att hon håller ett litet öga på mig 🙏🏼 

Mina närmsta kollegor hade också börjat oroa sig när jag fortsatte att sjuka mig. En kollega som är lite av en pappa på stället frågade mig om jag faktiskt var okej för jag var inte samma Sara som han är van vid och han var lite orolig för att jag inte var mig själv.  Så lite betydelse här i världen har man trots allt 😉 Jag är fortfarande lite svag i mående och huvud faktiskt, blev lite omskakad själv över hur tagen jag blev av det hela så jag behöver några dagar till för att komma på banan igen, men sen så! 😉

Jag är ytterst tacksam för all kärlek och omtanke som har funnits och som finns 🙏🏼❤️ 

Känns fint att veta att man märker min frånvaro och är glad för min närvaro 🥰