Inget ljus i tunneln

Covid-19 bara växer och jag blir mer och mer nojig. Jag var inte det i våras men den här andra vågen har gjort mig lite panikslagen. Mycket beror också på att det har kommit så nära. Vänners syskon, ungdomarna på jobbet, ungdomarnas föräldrar, skolan de går på, taxichaufförerna som kör ungarna. Vi stoppar ungdomar från att komma till oss när deras familjemedlemmar är sjuka. Vi är på vår vakt hela tiden. Jag går inte in i affärer, restauranger, fik...fick precis veta att mitt lilla Ica har Corona problematik bland personalen! Ängelholm har en av de största ökningarna i Skåne. Det är överallt och det är nära. 

Min saknad efter mormor resulterade i att hon fick en stor blombukett hemskickad med ett kort var hon fick reda på hur mycket jag saknar henne. Min saknad för danska produkter blir löst imorgon då min kära mor ska handla i Danmark och köpa lite grejor till mig 🥰

Jag får snart pynta också, jag har till och med tjuvstartat för jag längtar mer än någonsin i år. Tragiskt egentligen men det är det enda som ger glädje. Jag kan även se att det är fler än jag som känner så med tanke på hur många som har tjuvstartat 😂

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)