Pappa tror att en av våra pippi fåglar håller på att dö! Han går liksom runt och haltar och stödjer sig mot sin vinge och så sitter han inte på någon av sina pinnar utan han sitter på "golvet". Jag vägrar att tro att han kommer dö utan jag tror bara att han har lite av en fotskada och det är därför han haltar och har svårt att sitta på en pinne. Han kan flyga och allt, han äter och dricker så jag tänker att är man döende så äter och dricker man väl inte, eller? Men han kommer inte dö, han får inte dö och jag ska kolla till han hela tiden för se om han blir bättte eller sämre. Jag blev lite smått överraskad över hur det egentligen påverkade mig. De har alltid varit "fåglarna", de har liksom bara varit där, i sin bur, och sjungt och levt bara helt enkelt. Man har egentligen inte kopplat något band med dem i och med att man inte kan kela med dem eller så, så som man kan med Victor. Men jag blev faktiskt lite tårögd när jag stod och titta på honom och såg hur han haltade och pappas konstanta frågande om han är död. Det rätt otroligt egentligen att de har hållt så länge, vi har haft dem i närmare 10 år nu och det är rätt otroligt så det är egentligen inte "konstigt" om han skulle dö för han är rätt gammal för en fågel men jag vill inte för det har alltid varit en vane att höra deras kvittrande och det sägs att fåglar som levt i par, och en av dem dör, så dör normalt den andra av ett brustet hjärta eller ensamhet så om han här dör så kommer den andra också dö, vilket betyder inget mer pippi fåglar! Det är för sorligt att tänka på!! Men jag är överbevisad om att han kommer överleva för en av dem har varit sjuk förr och han blev frisk igen och så ska det också vara den här gången!
Nu blev det ett överdrevet långt inlägg om min fågel så nu går vi över till något annat. Var ute i Åstorp idag i denna otroliga sommarvärme, det var nästan olidligt men vi hade det mycket trevligt och pratade som vanligt om allt mellan himmel och gjord. Väl hemma så såg vi HIF matchen på TV och det blev lite sorgligt för min del för jag såg hela tiden Olympia skolan i bakgrunden och tanken slog mig att jag ska aldrig mer gå där, jag ska inte tillbaka dit efter sommaren, jag kommer hädanefter bara se skolan uteifrån och aldrig inneifrån. Det gav en lite ångest inför den nya skolan, nya lärarna, nya människor och nya runtiner man ska bemöta om drygt en månad! Det är lite läskigt! Nä usch det blev ett sentimentalt inlägg idag så vi slutar här :)
