Semestern tog dock slut snabbt, som den alltid gör. Var genuint nervös för att återvända till jobbet faktiskt. Jobbade kväll första passet tillbaka och under dagen var jag överväldigad med ångest. Jag önskar jag kunde säga att den försvann när jag väl var på plats men så var inte fallet. På det gamla stället hade det varit borta samma stund jag vred om nyckeln i dörren. Nu är det något annat. Inte bara huset utan personalen. Vikarierna har inte haft en chans att lära sig innan de börjat jobba på riktigt vilket har resulterat i så mycket skit för oss. Speciellt mina ungar 💔 Jag har inte gjort annat än försökt reparera skadorna som är gjorda men det kommer ta sån tid…

Åh andra sidan så har jag haft något så förbannat tur att många av barnen har själva semester så det har varit väldigt få barn på alla ställena. Vilket har varit väldigt skönt för stressen på en själv har sjunkit drastiskt. I dessa omständigheter så blir det mer hanterbart med färre barn samtidigt. 

Där har hänt massor och det händer massor as we speak men det blir ett alldeles för långt inlägg om vi ska gå in på allt. Så jag avslutar här. Tänkte det var dags att ge ett livstecken då det lät så dramatiskt senast 😊