…

Idag var jag i mormors lägenhet för allra sista gången…så märkligt. Hennes lägenhet håller på att rensas på allt och jag följde med över idag för att hjälpa till. Det kändes konstigt att åka dit och veta att hon inte kommer vara där. Men det blev faktiskt bra. Det gick att vara där och gå igenom hennes grejor. Jag har fått ta med mig hur mycket som helst hem. Mitt hem kommer vara full av mormor 😄  Det var nästan skönt att vara där för det var det närmsta henne jag kan komma nu. Jag fick ta med mig hem en massa bilder på henne och morfar som jag är så tacksam över. Så många minne från alla åren "på landet" i sommarhuset mormor och morfar hyrde varje sommar. Några av de finaste minnen jag har är därifrån 🥰

Det jobbiga med idag kom när vi skulle hem. Något mormor alltid gjorde (och även morfar) var att stå i sitt köksfönster och vinkar iväg oss. Något som varit en självklarhet alltid. Jag är tacksam att jag för något år sen hade huvudet med mig och fotade henne där i sitt fönster. Riktig suddig bild dock men jag ser vad det är. Idag stod hon inte där. Där var ingen som vinkade. Det tog lite hårt på mig 💔 Det hela är fortfarande så overkligt. 

Sorgen är fortfarande med mig men jag känner att den blir bättre. Den hänger inte över mig hela tiden men tårarna är nära varje gång jag ska prata om henne. Fick frågan på handledningen häromdagen om hur jag mår på jobbet. En fråga vi alla fick. Mitt svar var att jag inte vågar känna efter. Jobbet är där jag stänger av allt som händer runt mig. Jag är i workmode och där stannar jag gärna nu för tiden. Jag behöver bara köra på och inte känna efter. 

Något jag finner sorgligt med var jag är känslomässigt är att jag har en sån påtaglig känsla av att jag bara vill att julen ska vara över. Jag ser ingen glädje i den och jag fruktar julafton. Vi skulle ta med Baloo över till Danmark. Vi skulle fira med mormor för det råkar också vara hennes 80-årsdag. Istället ska jag åka utan min bebis för första gången på 11 år och istället för att åka hem till mormor så ska jag åka till en kyrkogård 😢 Vad fan hände med livet? 💔

Jag är väldigt olycklig i brist på annat ord. Jag äter sämre än jag gjort på väldigt länge. Jag tröstar mig med skitmat i hopp om att det ska ge mig lite glädje. Det funkar i små korta millisekunder men sen är jag tillbaka. Jag vet att vikten bara ökar men jag vill hellre har millisekunderna än att vara smal och hälsosam just nu…hur fel det än är. 

Jag tycker bara detta är så jobbigt att hela tiden inte mår helt 100 och att saknaden hela tiden ska dyka upp på något tidpunkt under dagen. Jag kommer inte undan den. Tro mig. Jag försöker 🙏🏼