Orkar inte

Hej lilla bloggen! Du blir allt bortglömd du 😉 Det är redan juni nu och jag räknar ner dagarna till semestern. Jag vet inte när jag önskade ledighet så mycket som jag gör just nu. Imorgon är det enbart 7 arbetsdagar kvar och det går långsammare för var dag... Det är fullbordat kaos på stället nu och sommaren har inte ens börjat. Samordnaren är hemma med ny bebis och den tillfälliga samordnaren kunde bry sig mindre om vår verksamhet. Kaos överallt och allting verkar spåra. Till och med chefen kände att hon var tvungen att tala om att det var just hon som är chef i beredskap i helgen om det skulle vara något. Det i sig själv är illa... Jag har dock bara lördagen kvar sen så är helgen över för mig. 

Veckan i sig själv har varit tuff och oändligt lång! Jag hade det en aning jobbigt i veckan så kollegan tvingade hem mig till henne och där satt vi och snackade till halv 1 på natten. Har nog aldrig älskat den människan så mycket som jag gjorde då. Så skönt att lätta på det överstressade hjärtat 🙏🏼 Har så mycket att göra och så lite tid att få det gjort 😩 Idag hann jag inte ens äta frukost eller lunch på jobbet då kaoset tog över hela morgonen och allt mitt andra ansvar var tvungen att genomföras på förmiddagen innan min ena ungdom kom kl 11! När man sedan ber om hjälp att bli avlastad på grund av tidsbrist med ett ansvarsområde som vi är två om så vägrar man ta sig tid till det och faktiskt ta sitt ansvar. Så jobbet känns en aning tungt nu så jag behöver ha ledigt, ledighet där jag inte behöver bry mig om något eller någon!

I helgen efter jobb har jag två lediga dagar och där ska jag samla kraft. Det gör jag bäst hos föräldrarna. De är bra på att stilla min ångest även om de inte gör något speciellt. Själen min behöver reperera sig lite, låter jävligt djupt men är bara väldigt trött och gnällig. 4 veckors semester ska nog ordna upp det hela.