På jobbet har vi precis avslutat vår runda av intervjuer för vår chefsposition. Det har varit en väldigt intressant och spännande vecka att få vara med och fått vara delaktig i saker och ting som egentligen försegår över min yrkesgrupp. Jag har blivit bemött med otrolig respekt vilket jag har varit positivt överraskad av (i alla fall jämtemot mig har de tagit mig på allvar 😝). Jag har faktiskt riktigt tyckt om att få vara med i rekryteringsgruppen och känner jag har fått lära känna vårt högsta höns lite bättre och även de andra enhetscheferna som man ibland har stött på i korridorena. Just nu är vi fasen att välja två kandidater som sedan ska få göra något chefs-test och sedan får vi utgå från det. 

Det negativa med allt detta har dock varit att jag inte har varit ledig sen i torsdags och blir inte ledig förrän söndag och då är det enbart den dagen för sen blir det helt plötsligt 8 dagar i rad som jag jobbar därefter, ännu en gång, då rekryteringen hamnar på en ledig dag 😑 Ska försöka charma till mig en semesterdag nästa vecka,  imorgon, och hoppas på att få det genomfört. Håll tummarna! 🤞🏼

Pappa mår mycket bättre. Det var tufft förra veckan men han verkar ha det bättre. Har knappt haft möjlighet att prata med honom då jag har haft så mycket då det närmast har varit dubbelt upp på jobbet. Men utifrån vad jag hör på honom så verkar han vara mycket bättre. Själv så lider jag av trötthet men inget jag inte kan hantera. Vill dock inte riskera något så ska försöka få en semesterdag i förebyggande syfte. 

Fredag blir det äntligen att prova Pinchos här i stan. Är ett stor fan av den i Helsingborg så nu hoppas man att ens andra hemstaden kan leverera samma standard 😊 Ska bli så gott att vräka i sig 😍

Min älskade favorit på jobbet närmar sig sin pension med stormsteg. Sista dagen den sista januari. Lever i enorm förnekelse och har inte känt efter hur det känns. Varje gång jag lutar mig in på ämnet känner jag den lilla knuten i magen och då gäller det att stänga av! Det är egentligen löjligt för hon kommer vara kvar som timmis och jag kommer mest troligt få jobba mer med henne då än vad jag gör nu men det är bara hela det konceptet att hon inte är där som en fast och trygg punkt. Vi har också avtackat henne redan, med både lunch, blommor och då presentkort på Väla som jag startade en insamling för. Hon blev väldig glad och rörd så jag höll inget tal för då hade vi båda bölat! Vi på avdelningen ska även ut och äta middag med henne i början pä februari och hon kommer inte försvinna ur mitt liv men det blir ändå så fruktansvärt märkligt. När jag har varit osäker så har jag gått till henne för hon är en enorm källa av kunskap, kunskap jag inte ens är i närheten av. Så det blir tufft att bli av med henne på det sättet. Men vi har fått in en av våra veteran-timmisar som fast kollega och som ska gå istället för favoriten. Enormt betryggande för oss, en som kan vårt arbetssätt och som har vårt tänk gällande allt. Så vi kommer inte bli instabila trots att vår trygghet försvinner. Vi blir nog en stark grupp ändå 😊

Mycket på gång och jag försöker bara hänga med! 🤪