Jag väljer att skriva detta nu så att jag inte behöver riva upp allt när det värsta har lagt sig. Igår morse fick vi ett samtal om att min morfar har dött och sen dess har jag inte kunnat sluta gråta. Allt kommer i vågor och tårarna rinner heeeeela tiden 😢 Jag har svårt att förstå att han är borta och när verkligheten slår mig med allt jag aldrig kommer höra från honom och hur jag aldrig kommer se honom igen så kommer där en våg av tårar igen. Han kallade alltid mig hans prinsessa och det kommer jag aldrig höra igen... 😢 Jag håller på att dö inombords och vet för det mesta inte var jag ska ta vägen. Allt har också gått så fort, mormor håller sig upptagen med att ordna allt hon måste ordna för att kunna överleva på alla sett nu när morfar inte är här. Därför är begravningen redan imorgon. Ingen klarar av tanken att han ligger i ett kylskåp på sjukhuset och att vi kan tvingas dra upp alla känslor när det väl är begravning. Så vi tar allt i ett svep så imorgon säger vi hej då. Det kommer blir en fruktansvärd dag och jag vet inte alls hur jag ska klara det... Jag försöker rationalisera det hela med att han var gamla och att det skulle hända på något tidpunkt men jag ville inte att det skulle vara just nu.
Så det är en tuff tid just nu och det är svårt men jag vet att morfar är med mig och att jag kommer se han igen ❤️