Han öppnar brevinkastet och fortsätter att banka och plinga på. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt jag tänker är att jag måste ringa hem. Pappa svarar och tårar av panik och rädsla kommer direkt. Jag vågar knappt prata i rädsla av att mannen ska höra mig. Jag bönar och ber pappa att komma och hjälpa mig. Pappa ilar hit. Mannen plingar på och öppnar brevinkastet ännu en gång och skriker ett namn. Ett namn som inte är mitt. Jag inser snabbt och med en liten lättnad att han har gått fel. Han vill inte mig personligen något utan han tror jag är tjejen som har ett liknande efternamn.  Jag vågar dock inte öppna dörren för att tala om att han kommit fel. Jag står och gömmer mig i vardagsrummet under hela förloppet och hör helt plötsligt en massa röster i trappen. Jag ser i titthålet att mannen lämnat min dörr och pratar med någon i trappen. Det ekar för mycket för att jag ska höra vad de säger. Jag tror dock att hela trapphuset har hört honom och hållet sig innanför sina dörrar. Säkert undrar vad det är han vill. Jag vet inte vem det är han pratar med och varför. Men min granne stänger dörren och låser om sig och jag tycker mig höra porten gå. Jag andas ut lite för jag tror han har gått. Lampan släcks i trappen och det är tyst. 

Kort därefter går porten igen, röster hörs igen men den här gången känner jag igen en av rösterna. Det är min pappa. Jag hör hur han frågar någon varför han stått och plingat på en dörr där uppe. Jag inser snabbt att mannen aldrig har lämnat trappen. Han satt i mörkret och drack öl nere vid vår källartrappa. Jag hör på tonen av mannens röst att han låter påverkad vilket pappa senare bekräftar. De pratar en stund var i pappa säger till mannen att han känner ingen vid det namnet som han är ute efter och han har definitivt inte ringt på en dörr till någon med det namnet. Där är ingen i trappen som vill ha honom där så det är bäst han går. Jag hör porten gå och pappa kommer upp. Jag skakar något otroligt och plusen är skyhög. Jag är så skärrad av situationen att jag knappt kan lugna mig själv trots att pappa är här. Pappa ber mig titta ut i fönstret för att se så att mannen inte gör något med hans bil. Jag tittar ut och mannen bara står utanför porten. Som om han väntar på någon eller att någon ska öppna och släppa in han igen.  Jag får total panik trots att jag vet att mannen inte är ute efter mig eller vet vem jag är. Pappa säger att han ska gå ner och be mannen gå härifrån. De pratar en stund och mannen börjar gå sin väg. Jag ser att mannen går. 

Jag hade möjligheten att åka med pappa hem till dem men jag valde att stanna. Mannen hade gått sin väg, han visste inte vem jag var och ingen ska skrämma bort mig från mitt eget hem. Skulle han komma igen så blir det polisen nästa. Detta var en upplevelse jag aldrig vill uppleva igen. Har aldrig blivit så skärrad av något som jag blev av detta. Jag kommer ju aldrig någonsin glömma att låsa min dörr det är en sak som är säkert. Jag ska nu försöka sova och komma över den här händelsen. Hoppas på att den inte har påverkat mig mycket djupare. Jag mår bra överlag och är bara lite skakig men detta är över imorgon.