Jag är inte rädd för att få Corona för min egen skull men för mina barn på jobbet. Många av dem tillhör riskgrupper. Hjärtproblem, hjärtoperationer, krupp, astma, dåliga luftrör på grund av diagnos, allergisk..ja allt möjligt som gör att de är extra känsliga. Även om de säger att barn klarar viruset bäst så har de ändå riskgrupps-problematik vilket får mig att tro att en smitta skulle de inte klara av. Min mormor är i en riskgrupp. Inte bara för att hon är äldre utan för att hon har KOL. Där är jag 99 % säker på att hon inte skulle klara av att bli smittad. 

Min oro växte när jag såg presskonferensen från Danmark där de skulle stänga skolorna och folk skulle jobba hemifrån. Nu har de även valt att stänga alla gränser. Mamma måste jobba hemifrån de närmaste två veckorna och när hon väl ska ta sig in i landet (för att hjälpa mormor som vi har satt i isolation) så måste hon bevisa en giltig anledning för att ta sig in. Hon är dansk medborgare och jobbar i Danmark och är automatiskt välkommen in. Jag får inte komma in. Jag hade blivit avvisad direkt. Rätt sjukt att ett land kan hindrar mig från att träffa min familj. Dessa drastiska åtgärder gör mig bekrymmrad. Politiker som säger att vi aldrig har upplevt något liknande tidigare. Att de inte vet vad som är rätt eller fel att göra i den här situationen. Många länder har valt att följa Danmarks exempel. Sverige gör inte det. Vilket också bekymrar trots att jag köper Sveriges anledning till varför de inte stänger skolorna. Jag kan dock inte undgå att känna att Sverige inte tar det här på lika stort allvar och att vi riskerar att bli lika hårt drabbade som Italien. 

På jobbet är Corona det enda vi pratar om. Vi pressar våra chefer att ge oss klarhet i hur vi ska agera i olika situationer rörande Corona. I fredags gick vi i krisläge och fick ett massmejl där alla som är friska gärna fick erbjuda sig att jobba extra. Nu var det så att lilla minsta känning av förkylning, snuva, hosta så ska man gå hem eller stanna hemma. Får inte komma tillbaka förrän 1-2 dagar efter att symptomerna upphört. Detta innebär många sjuka, mycket underbemannat och vi riskerar att få täcka upp och jobba både längre och extra.  Än så länge har vi inte haft så många sjuka hos oss men samtidigt har vi alltid gått till jobbet småförkylda och halvt krassliga för att inte sätta arbetsplatsen och kollegorna i en kris. Nu är det slut med det och jag tror sjukanmälningarna kommer öka i veckan. Jag själv kommer ställa in en stor workshop för Ängelholms kommun som jag skulle delta i på torsdag. Jag tänker inte ta några risker i och med jag jobbar med känsliga själar och kommer till att göra det nästa helg. 

Mycket oroliga och obehagliga tider. Jag hoppas att piken snart är nådd och vi går mot bättre tider 🙏🏼