Hon var en otroligt fin människa som var lugnet själv. Du visste att när du jobba med henne så skulle det inte finnas någon som helst stress. Inget stressade henne utan allt var bara hakuna matata. Fick alltid en mysig kram när hon kom och hon var så lätt att prata och skämta med. Vi följdes hem från jobb ibland då vi delade innegård och alla vi som bodde runt innergården ansåg oss som grannar. Hon måste ha mått så dåligt för att ha valt att avsluta sitt liv på det sättet. Att bara avsluta livet överhuvudtaget. För mig var det så otippat att hon av alla människor skulle mått så dåligt. 

Andra gången en kär kollega mött det här ödet och det slår lika hårt varje gång. Chocken drar sig igenom vårt hus nu och än har inte alla fått reda på det. Det kommer blir några gråa dagar framöver. 

Lilla L, du är väldigt saknad 😢❤️