Kaos i lilla huvudet đŸ€Ż

Helgen Ă€r hĂ€r och det Ă€r en arbetshelg för mig. Det har blivit mer fakta Ă€n ovanlighet vid det hĂ€r laget att jag blir stressad inför dem helgerna. Personalbristen Ă€r fortfarande grymt pĂ„taglig och det Ă€r oftast mina helger som drabbas dĂ„ dĂ€r Ă€r flest barn och krĂ€vs mest personal. Fick ett lite mini-pskybryt i fredags och tacka fan för att favoriten kĂ€nner mig vid det hĂ€r laget och inte tar nĂ„got av det jag sĂ€ger och gör i dem lĂ€gena, personligt!! Jag hade liksom varit ledig i 3 dagar och inte fĂ„tt nĂ„gon uppdatering pĂ„ hur de hela 7 tomma turerna hade blivit löste. Var ocksĂ„ smĂ€rtsamt uppmĂ€rsam pĂ„ att jag inte hade haft nĂ„got att sĂ€ga till om sĂ„ dĂ€r en fredag förmiddag!

Minst tvĂ„ oerfarna sĂ€tts in pĂ„ vad Ă€r en otroligt tung helg i form av bĂ„de lyft och toabesök. De har inte en susing om hur nĂ„gon av barnen fungerar. Sedan kommer det fram, pĂ„ den mest snabbaste brevidgĂ„ngen fredag förmiddag/eftermiddag att kollegan som ska arbeta heldag pĂ„ lördagen inte kan, av olika skĂ€l, arbeta med tvĂ„ av vĂ„ra ungdomar utifrĂ„n risksituationer. Efter pĂ„tryckningar av mig sĂ„ mĂ„ste samordnaren komma ner och komma pĂ„ alternativa lösningar dĂ„ detta inte kommer vara hĂ„llbart. Kul att behöva stressa över bemanningen i helgen pĂ„ en fredags eftermiddag! 

Sedan som vanligt stirras det pĂ„ mig dĂ„ jag Ă€r den enda som har en jĂ€vla susning om hur kvĂ€llsrutinerna gĂ„r till för min andra ordinarie kollega bryr sig ju inte och ovan pĂ„ allt sĂ„ har jag en brevidgĂ„ng jag ska undvika att skrĂ€mma bort dĂ„ vi Ă€r i desperat behov av vikarier. Allt irriterade mig. Jag var sĂ„ trött pĂ„ att höra pĂ„ dessa jĂ€vla smĂ„detaljerna nĂ€r vi har lite större saker att handskas med att jag nĂ€rmast flippade sönder. Medans allt annat pĂ„gĂ„r ja dĂ„ fĂ„r jag tusen frĂ„gor frĂ„n tvĂ„ stycken som ska jobba morgondagen men aldrig ens trĂ€ffat en av vĂ„ra ungdomar...hjĂ€rnan gav upp...kortslutning...

Min inre stress tog helt enkelt över dĂ€r i nĂ„gra minuter, ja för jag nĂ€mnde vĂ€l att allt hĂ€nde pĂ„ sĂ„dĂ€r 10 minuter? Favoriten nĂ€rmast hĂ„ll tag i mig runt midjan för att stoppa mig i mitt yrande och frĂ„ga "vad ska jag göra för att hjĂ€lpa dig!?". Stressen fick ett sĂ„dant övertag och nĂ€rmsta ilska över att ingen hjĂ€lpte mig som jag skulle jobba med dĂ€r pĂ„ kvĂ€llen (favoriten var inte en av dem). Det var tydligen viktigare att snacka massa annat skit Ă€n att förbereda för de barn som skulle komma och ge dem schema som de Ă€r i desperat behov av för att deras vardag ska fungera och sĂ„ vidare. Fan alltsĂ„! Hann inte ens tĂ€nka pĂ„ om jag verkligen orkade vara arg för den frĂ„gan svarade mitt undermedvetna pĂ„ jĂ€vligt snabbt. 

Jag kan ju meddela att kvĂ€llen blev betydligt lugnare efter de dĂ€r 10 minuterna. Ungarna fick vad de behövde och jag hade Ă„ter kontrollen och allt gick pĂ„ rĂ€ls Ă„ter igen. Ögonblickar av stress och kaos kommer med alltför jĂ€mna mellanrum nu och mest troligt blir det vĂ€rre dĂ„ jag förlorar snart den enda kollegan som kan vĂ„ra helg-ungar och fĂ„r en kollega som varit mammaledig i ett Ă„r...be för mig đŸ™đŸŒ

Kommentera hÀr: