Vi jobbar i ständigt kaos. Jag får bara ett arbetsschema för två veckor i taget. Vi vet aldrig vad som händer där efter. Vi är på barnens skolor och våra arbetsgrupper är splittrade. Skolan jag har varit på den här 1 1/2 vecka har varit fantastisk. Gett oss ett varmt mottagande och hjälpt oss med mycket. Även om de inte fullt uttrycker det så börjar vi dock så smått trampa dem på tårna. Vi stör deras rutiner och jag fattar vilket irritationsmoment det är! Vi hade gnällt lika mycket om inte mer. Det finns inte riktigt plats för oss och vi oroar oss för att vi stör skolverksamheten alldeles för mycket. Vår avlastning har fått plats ute på en gruppbostad i Strövelstorp. Var ute och tittade på det i i torsdags och jag kan inget annat än att säga att det är katastrof. Där är 6 sovplatser och bara på EN helg hade vi över 10 sängar ockuperade! Jag får inte ihop ekvationen i hur detta ska gå till…

Allt arbete som måste göras för att bygga upp allt igen gör mig trött och dränerar mig totalt. Jag vet inte var jag ska hitta orken. Jag vill så mycket, kan vissa dagar har Hjärnkontoret i fullt fokus till att nästa dag ha hjärndimma. På måndag är där ytterligare ett möte som väntar. Det kommer vara hela förmiddagen. Mötet berör avlastningen och hur vi ska få ihop ekvationen. Gud hjälpe oss….

Jag tog mig en egen dag den här lördagen. Jag backade ur en övernattning i Köpenhamn för jag har inte kapaciteten än att bara låtsas och ignorera vad jag känner och tänker. Därför tog jag mig ut på vägarna själv och bara lyssnade på musik och njöt av ensamheten. Att isolera mig är mitt sätt att återhämta mig i mångt och mycket. Kanske inte hälsosamt kan många tycka men det fungerar för mig. Det var väldigt skönt. I förra helgen tog jag ett hastigt och snabbt beslut att pensionera min Smurfbil och köpa mig en ny. Så som min arbetssituation ser ut att bli så kommer jag behöva köra en del och Smurfen började bli opålitlig. Underbar bil som har varit min ride and die i många år men nu fick det sig ett slut. Jag lämnade min retro bil (vägrar kalla det en gammal bil!) och gått över till en mer modern sak. 

Jag tog min nya bil och körde ut till Skäralid och njöt av solen och tog mig en liten vandring upp på bergen. Jag fortsatte sedan in mot Röstånga för att återse lite barndomsminnen. Därefter blev det en rejäl omväg hem till lilla Ängelholm igen. Innan jag visste ordet av det så hade jag varit på vägarna i 4 timmar. Underbart. Mådde så mycket bättre efter det. 

Helgen kommer fortsätta i isoleringens tecken (av egen fri vilja) innan jag ska till en ny skola nästa vecka och se mina andra barn som jag saknar något så galet! Kommer trötta ut mig något så vidrigt men det är det värt ❤️